onsdag 21 december 2016

Tjugoförsta December - Dying of the Light (2014)
















Nej tack.
















Okej då, jag kan väl försöka förklara åtminstone. 


Du kanske tänker dig att Dying of the Light är en så bra film att allt jag kan tänkas skriva bara skulle göra den sämre och därför avstår helt, men sanningen är faktiskt den att vi idag har en riktigt dålig film att prata om. Eller nja, riktigt dålig är inte riktigt sant för praktiskt taget allt är bara "inte så bra" och fruktansvärt, FRUKTANSVÄRT, tråkigt. Filmen ska tydligen också ha klippts sönder totalt av sin filmstudio vilket ledde till att alla medverkande vägrade göra någon form av reklam för den. Med tanke på vad som ändå finns här känns det inte som att bättre klippning egentligen gjort den speciellt bra (hur många gånger Nic än kan påstå att det är den bästa filmen han gjort), för när en ganska dålig Nicolas Cage är din films bästa skådespelare finns det få hopp om räddning. Det finns inte ens någon malplacerad scen med Wars Low Rider för att göra det hela lite bättre.

Jag vet inte riktigt vad filmen egentligen handlar om, för den var så bedövande trist att jag försvann in i mina egna tankar ibland, men jag skulle gissa på att vi får följa CIA-agenten Nicolas Cage. På grund av en begynnande demens har han fått order om att gå i pension, men inleder istället ett farligt uppdrag för att eliminera sin svurne fiende. Det är en hämndhistoria med N*CAGE helt enkelt, och av någon anledning följer Anton Yelchin med men spelar egentligen ingen roll i handlingen genom hela filmen (just det hade nog faktiskt kunnat förbättras med lite stabilare klippning). Hämndhistorier är ganska gjorda vid det här laget och var så även 2014, så då måste man verkligen göra någonting speciellt för att den ska sticka ut åtminstone lite. Tyvärr får vi här en ganska dåligt gjord, fruktansvärt tråkig men samtidigt inte helt usel film som nöjer sig med att vara en så extremt mallbaserad thriller som lyckas vara ungefär lika spännande som att läsa en telefonkatalog från början till slut. Det är rätt underligt med tanke på att filmen skrevs av Paul Schrader, som också stått för manus till filmer som Taxi Driver och Raging Bull

Det får räcka så. Jag blir sömnig bara av att tänka på den här filmen. Vi hörs imorgon, om jag lever så länge. Det kan vara så att Dying of the Light tagit all min livsglädje från mig. 

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar