Elfte Juni - The Cotton Club (1984)

Cotton Club var en av Harlems mest berömda nattklubbar under 1920- och '30-talet. Från början ägdes klubben av boxaren Jack Johnson men togs 1923 över av Owney Madden, en känd gangster som använde klubben för att sälja sin bootleggade sprit. Madden var dock, väldigt i andan av sin tid, något av en rasist, så han såg också klubben som en plats där han kunde bjuda sina gäster på  "authentic black entertainment to a wealthy, whites-only audience". Till följd av ekonomiska problem och förlorat intresse under senare 1930-talet stängde Cotton Club ner 1940.

Under 1980-talet fick producenten Robert Evans upp ögonen för nattklubben efter att ha James Haskins eponyma bok. Möjligtvis att han fått för mycket feeling av att ha sålt så mycket kokain genom åren eller att han såg sig som odödlig efter att ha producerat Gudfadern och Chinatown, men av någon anledning fick han för sig att han själv var perfekt för att inte bara producera. Nej, han skulle också regissera filmen baserad på vad jag med facit i hand bara kan anta är en kombination av verkliga Cotton Club, Haskins bok och en fanfiction han själv skrivit. Efter ett tag (ungefär $13 000 000 in i filmens budget) insåg Evans dock att han inte alls ville regissera och bad istället sin manusförfattare Francis Ford Coppola (som han tidigare agerat producent för) att istället regissera. Eftersom att Coppola var så väldigt skuldbelagd efter superfloppen Älskling, Jag Hatar Dig (som jag faktiskt är lite osäker på om någon, någonsin faktiskt har sett) tackade han ja och drog budgeten överstyr ännu mer genom att sparka alla som arbetade på filmen och anlitade sitt eget team. William Kennedy anlitades också till att skriva om manuset, och i slutändan påstår han sig själv ha skrivit runt 40 olika versioner (jag anar att de flesta dock bara var lätta revideringar av tidigare versioner). Det bör såklart tilläggas att han också skrev många av dessa samtidigt som filmen spelades in och att han på endast 48 timmar lyckades skriva fem hela manus från början till slut.

I slutändan behövdes 600 personer för att bygga alla kulisser, göra kläderna och komponera samt spela musiken och bara det krävde $250 000 per dag. Då ska vi inte ens räkna in skådespelernas gage eller den välförtjänta lön William Kennedy ändå måste fått och en film som från början skulle ha en budget på $25 000 000 stannade på $58 000 000 mot produktionens slut. Det är faktiskt fascinerade hur otroligt dåligt pengarna kunde användas, och hur ironiskt det är att Coppola förväntade sig att filmen skulle kunna betala igen en del av hans skulder när den dessutom superfloppade och inte ens vann tillbaka hälften av vad den kostat att göra. Men hur är egentligen filmen i sig? Man kan trots allt inte döma en films kvaliteter på hur mycket pengar den tjänat.

Cotton Club är riktigt dålig. Det går tyvärr inte att komma runt. Jag antar väl att filmen handlar om hur Musikern Dixie (Richard Gere) av en slump räddar livet på maffiabossen Dutch Schultz och börjar därefter mer eller mindre frivilligt att arbeta för honom, samtidigt som han förälskar sig i Dutchs älskarinna Vera (Diane Lane). Han jobbar också lite subtilt för Cotton Clubs ägare Owney Madden (Bob Hoskins), fast genom att vara hollywoodstjärna och en jävel på att spela kornett. Samtidigt finns det också några riktigt ointressanta bihandlingar som kretsar runt en svart steppares karriär på Cotton Club som inte riktigt har någonting med resten av filmen att göra förrän den riktigt onaturligt kopplas ihop med allting annat mot filmens slut. Och det är väl egentligen filmens stora problem - absolut allting känns så extremt omotiverat och krystat. Det finns liksom ingen kausalitet överhuvudtaget och jag vet inte om det är för att filmen använder sig av 40 manus på en och samma gång eller för att den är så fruktansvärt klippt (där någon fått för sig att Star Wars svepande wipe-övergångar mellan scenerna var en bra idé även för den här filmen.) Det är i vilket fall någonting som verkligen inte stämmer. Det hjälper inte heller att ljudpåläggningen i denna pseudomusikal är så fruktansvärd att det ofta känns som om jag tittar på en italiensk produktion eller att 99% av skådespelarna (som i andra filmer ändå brukar vara bra) är sååååååååååååååååååååå dåliga här. Cotton Club är dock snyggt filmad, det ska den ha.

Sorgligt nog är filmens enda riktiga höjdpunkt dans- och sångscenerna och jag säger "sorgligt" eftersom att de visserligen är bra men tyvärr inte bidrar någonting till filmen alls. De sinkar den snarare bara ännu mer och gör en redan för långsam och ointressant gangsterfilm långsammare. Dessutom kör de ofta med "you call that a knife? THIS is a knife"-tricket med dessa scener fast istället för knivar pratar de om steppdans och då är det inte riktigt lika "coolt". Förresten är spontanstepp aldrig speciellt coolt. Ibland dyker dock Nicolas Cage upp mellan alla dessa dåliga scener och välkoreograferad dans men vem bryr sig videt här laget? Filmen är redan förlorad sedan länge.

Och Nicolas Cage ja, ska vi kanske prata om honom? Han spelar Richard Geres yngre bror Vincent men han gör inte så mycket. Han får knappt ens spela över vilket är... tja, i den här filmens fall bara ännu en besvikelse av många. Han råkar skjuta ihjäl en ung Sofia Coppola men annars kan jag inte riktigt minnas någonting av honom, och det är ändå mindre än ett dygn sedan jag såg filmen. Det är förresten lite roligt att jag som tittare tydligen ska bry mig om hans karaktär och hans ångest trots att han är med sammanlagt typ två minuter av filmens 128. Värt att påpeka är väl att verklighetens Vincent Dwyer (som ska ha varit en riktigt vild gangster) var irländsk och Nicolas Cage är extremt mycket från Long Beach, California.

Jag önskar verkligen att Cotton Club inte haft så mycket kaos i produktionen (eller att den inte klippts av vad jag antar var ett efterblivet spädbarn), för jag vill tro att det ändå finns någonting bra bakom alla konflikter, budgetproblem och förhastade beslut. Som det är nu finner jag mig dock bara med besvikelse och frågetecken. Liksom, vad är egentligen den här filmen? Är den ett tidsdokument över en svunnen tid? En gangsterfilm? En musikal? Nej, vet ni vet, den är bara skit.

Usch.