Trettionde November - En Introduktion 2.22

Cagekalendern är ett dumt namn egentligen. Det är jobbigt att uttala och, till skillnad från Pittkalendern, inte vitsigt på något vis. Det hade varit rimligare att kalla den typ Julcagelendern (även om det är ännu jobbigare att uttala) eller Cagemaskalendern. Samtidigt skulle jag vilja påstå att namnet till viss del reflekterar inläggens sammanlagda kvalitet, så det skulle kännas dumt att ändra det till något alltför smart.

Sak samma, Cagekalendern var namnet (inte på mig då, utan på själva bloggen; jag heter fortfarande Jesper) och om ni var med förra året vet ni vad som väntar. Om du är ny så vill jag på förhand be om ursäkt, men också förklara konceptet. 2011 startade jag Pittkalendern där jag skriv om en Brad Pitt-film varje dag i december till och med julafton. Pittkalendern var en stor del i min december i fyra år, men förr eller senare måste man inse att förändringens tid är inne. Suget efter Pitt hade mättats och jag var tvungen att hitta på någonting nytt. Ett tag funderade jag på en Deppkalender (vilket med facit i hand var tur att jag inte valde), men det var någonting väldigt mycket mer lockande över Nicolas Cage - en man mest känd för att ha gjort tusen skräpfilmer de senaste tio åren och ofta hånad för sitt sjuka överspel, men som samtidigt inte bara jobbat med regissörer som Oliver Stone, Martin Scorsese, Francis Ford Coppola, sin bror Christopher Coppola och Brian De Palma, utan också hunnit med att vinna en Oscar för bästa manliga huvudroll 1996. Det där var en extremt lång mening, så här kommer en lite kortare direkt efter för att kompensera: I ena stunden gör han en Leaving Las Vegas, och i andra en Con Air . Gör han inte det så sitter han antagligen i Japan och gör reklam för pachinko-maskiner. Ibland är han också upptagen med att vinna auktioner för illegala dinosaurieskallar.  En fascinerande karaktär helt enkelt, även om filmpersonan överstiger verkligheten en aning.

Jag förstår hur du kanske tänker nu: vilka nämnvärda filmer finns ens kvar att skriva om efter förra årets 24? Rimlig oro men det är ingen fara; vi har bara skrapat toppen av detta cageiga isberg. Vi har pärlor att se fram emot som  t ex Ghost Rider 1 & 2, USS Indianapolis: Men of Honor och, faktiskt, vissa filmer som är bra på riktigt. En del av förra årets filmer känner jag också att jag kanske inte gjorde rättvisa, så ni kommer också få se några kära återseenden.

Jaja, jag ska inte dra ut på det här mer. Nu hoppas jag att ni alla lyssnar på Low Rider på repeat de närmsta tjugofyra timmarna, för imorgon kör vi slutligen igång! Förhoppningsvis kommer ni ha det lika underbart att följa med som jag kommer ha att skriva på den här... tja... vad ska vi kalla den? Liksom, It's not a journey

Every journey ends, but we go on

The world turns and we turn with it

Plans disappear, dreams take over

But wherever I go there you are

My luck

My faith

My fortune.

Det kanske låter lite överdrivet för en blygsam Cagekalender som denna, men så känns det verkligen.

Chanel N°5

Det här kommer bli en lång månad.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill be om ursäkt nu på förhand till alla som läser på mobil. På grund av lite kul transparens har ni en Nicolas Cage med världens konstigaste överkropp (åtminstone världens bredaste axel) som loopas om och om igen i bakgrunden. Det är inte nödvändigtvis någonting negativt, men kan se lite creepy ut.