Har du någonsin känt att du ville se western-noir med Nicolas Cage? Inte? Ingen fara, det ville ingen annan heller. Red Rock West floppade rejält och drog knappt in en fjärdedel av sin budget på $8 000 000, men det innebär verkligen inte att den är dålig. Faktum är att det här inte bara är ett fascinerande stycke film, utan också en väldigt oväntad uppföljare.
Efter att Donnas kompis Laura Palmer blivit mördad och hennes pojkvän James tog sin motorcykel och stag kände hon att ett miljöbyte kanske skulle gynna henne. På sina resor genom den amerikanska landsbygden träffar hon Kevin och tillsammans börjar de förskingra pengar tills de blir upptäckta och tvingas fly till Red Rock, Wyoming. Väl där byter de namn och på något, helt obegripligt sätt blir Kevin (nu Wayne) sheriff (och bartender???) i den lilla staden, medan Donna (alltså Suzanne) blir dark & gritty hemmafru.
Samtidigt som detta pågår har Nicolas Cage jobbat färdigt på sin senaste film med David Lynch (Wild at Heart) och söker nytt jobb, men krigsskador (Fire Birds (1990), jag hoppade över den i årets Cagekalender) stoppar honom från att få arbete på en oljeplattform. Han tipsas om att det kanske finns jobb i Red Rock och beger sig dit med sin obehagligt håriga bringa.
SAMTIDIGT SOM DETTA PÅGÅR anlitar Wayne yrkesmördaren Lyle för att ta kål Suzanne (lite oklart varför. Antingen för att hon varit otrogen eller att han vill ha alla deras pengar för sig själv). Tyvärr vet han inte hur Lyle ser ut, så när Nicolas Cage kommer till hans bar råkar Wayne ge honom uppdraget istället. Nicolas Cage är såklart ingen mördare, men han behöver ju pengar så han tar emot betalningen och beger sig till Suzanne ändå. Eftersom att hon har blivit riktigt dark & gritty (hon var egentligen det redan mot slutet av Twin Peaks) erbjuder hon Nic det dubbla för att han ska mörda Wayne istället. Självklart går han inte med på detta, utan skriver ett brev till sheriffen (han tror fortfarande att Wayne bara är bartender) om allt, men eftersom att hon är Donna nämner han inte att hon faktiskt också försökt anlita honom för mord. Senare i filmen litar de andra poliserna i staden faktiskt blint på det här brevet och arresterar Wayne, otroligt nog.
SAMTIDIGT SOM DETTA PÅGÅR påbörjar den riktiga Lyle, spelad av Dennis Hopper (kanske den enda människan lika galen i verkligheten som Nicolas Cage brukar vara på film), sin resa från Dallas till Red Rock. Det kan nog sluta illa för vår Cage, det här. Som tur är finns Dale Cooper där för att rädda dagen! Åtminstone hade det varit så om jag fått bestämma, men tyvärr finns inte Kyle MacLachlan någonstans i den här filmen. Istället finns bara en Nicolas Cage som måste försöka överleva allt som kastas mot honom, och det är väl helt okej det också.
Under resterande delen av vår film kommer folk överleva (inte allt på samma gång) att få en kniv kastad genom halsen, spetsas, puttas ut från ett tåg i full fart, skjutas, bli påkörda, och absolut alla kommer försöka döda Nic. Han kommer också fängslas av poliser som misstänker honom att ha skjutit en man han råkat köra över och tagit till sjukhus. Någonstans där kommer också en skattjakt på en kyrkogård klämmas in, plus en underlig barkväll för Donna och Nicolas Cage medan de flyr från Wayne (SOM SLUTAR MED ATT DE ÅKER TILLBAKA TILL RED ROCK!!!!!).
Här är Bobby Briggs. Han förekommer tyvärr inte i filmen.
Som du kanske själv kunnat ana är Red Rock West en fruktansvärt dum film. Den försöker komma undan med det genom att dölja dumheterna bakom bra skådespelare (tre i rad för Nicolas nu. Sjukt), fina miljöer, bra dialoger och att vara riktigt underhållade. Det... tja... det fungerar faktiskt väldigt bra, och det är ganska chockerande. Att en så urbota korkad film kan vara fruktansvärt underhållande är inte direkt unikt, men att den på riktigt är bra på samma gång hör inte direkt till det vanliga. Det är som dum-action förklädd som neo-noir på något underligt vis, och resultatet är både unikt som relativt magiskt. Det finns egentligen inte mycket mer än så att säga. Se den bara, liksom. Kanske inte att majoriteten gillar Red Rock West så mycket som jag gjorde, men alla bör åtminstone kunna få ut någonting ur den. Det gäller nog bara att man är beredd på hur oerhört dum den ofta är.
Jag måste faktiskt erkänna att jag nästan alltid tas lite ur alla filmer där någon blir förälskad i Nicolas Cage och det här Lara Flynn Boyle-fallet är ingen skillnad, men när eftertexterna börjar rulla känns det ändå ganska rimligt sett till karaktären*. Däremot blir det lite väl underligt när de har en riktigt chill stund i mitten av filmen och lyssnar på Wars Low Rider tillsammans. Nåja, det är ju åtminstone en minnesvärd scen.
"Mom, it's so strange. I know I should be sad, and I am, part of me is. But it's like... it's like I'm having the most beautiful dream... and the most terrible nightmare, all at once."
*Och, ärligt, efter James är nog vem som helst bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar