Det finns egentligen inga regler för vad som gör en film bra. Ibland räcker det med lite enkel underhållning att bara titta på, och andra gånger går man igång mer på någonting stillsamt, tankeväckande (för att vara riktigt bra krävs i regel lite mer än någon av dessa motsatser, dock). Dagens film heter Stolen, och på svenska är det någonting man sitter på. Den kuriosan är på sätt och vis både mer underhållande och tänkvärd än filmen i fråga. Lite trist med tanke på att det är Simon West, mest känd för Con Air, som gjort den. När Stolen släpptes och absolut ingen såg den 2012 anklagades den för att vara en ren kopia av Taken, men ärligt talat har de väldigt lite med varandra att göra utöver att en dotter kidnappas. Det kan ha att göra med affischens typsnitt, eller så är folk bara riktigtkorkade.
Mästertjuven Nicolas Cage har precis avtjänat ett 8-årigt fängelsestraff när han blir kontaktad av sin före detta partner Jonah. Jonah har kidnappat Nics dotter och håller henne fången i bagageutrymmet i sin taxi och kommer endast att släppa henne när Will avslöjar var han gömt pengarna från deras stöt flera år tidigare. Det här låter kanske spännande och som lite härlig Cage-action, men tyvärr blir det aldrig det. Han säger visserligen "I was a bad man", vilket uppenbarligen är en referens till Gone in 60 Seconds mest klassiska scen (vilket får mig att tro att det här egentligen är en uppföljare till den utan att någon fattat eller skaparna uppmärksammat det. Slugt). Tyvärr är den inte lika strålande som tidigare nämnda film, utan Nicolas Cage känns mest som en livstrött gammal man som bara springer runt och hoppas på det bästa. Filmen visar tydligt gång på gång att han också är bra på allt att vilket leder till att nästan varje scen känns väldigt "Åh nej, hur ska Nicolas Cage ta sig ur den här knipan?! Nicolas Cage tog sig ur knipan." eller "Hur ska Nicolas Cage överleva att bli skjuten, nästan drunkna och svårt misshandlad? Nicolas Cage överlevde.". Mot slutet blir den dock så extremt dum och over the top att det nästan blir underhållande, men tyvärr håller det lite taffliga filmskapandet ens det från att fullt ut fungera. Och det är väl det största problemet genom hela filmen, för det finns definitivt någonting bra att göra av premissen och en Nicolas Cage som ändå verkar halvbry sig om vad han gör, men allting är så extremt generiskt och tråkigt gjort att det mer underhållande i filmen göms bakom. Drive Angry hade inte alls ett filter vilket visserligen skadade men i slutändan antagligen var bäst för den, och det känns nästan som att Stolen, som ändå är mer realistiskt bunden, hade tjänat på att lätta lite på knutarna också. Musiken känns för övrigt stundtals som tagen ur en het ravescen från valfri 90-talsfilm
MEN. Men, men, men, men, men, mina kära vänner. Stolen har faktiskt en sak som ställer den ovanför alla andra Cage-upplevelser.
Nicolas Cage.
Pratar.
SVENSKA.
Att Malin Åkerman kan svenska är inte superkonstigt, men det är ju ganska lätt chockerande att Nic, vår gode vän Nicolas Kim C(oppola)age, faktiskt uttalar orden såpass bra som han gör. Det är bara två korta meningar, men ändå! 10/10, se filmen så fort ni bara kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar