Årets enda julfilm, sjunde december. Det är på något vis lite deprimerande, men det här är ändå inte direkt en film jag någonsin skulle skriva om på julafton. Trapped in Paradise (Fångade i Paradiset) kan inte ses som en vändpunkt i Nicolas Cages karriär. Det förstörde inte för honom, och den gjorde inte heller någonting bättre. Den kan nog när han ser tillbaka på sin karriär en dag knappt ens räknas som en parentes i historien. Någon gjorde den, någon såg den, och sedan glömde någon bort den och mådde varken bättre eller sämre för det.
Ärligt talat ogillar jag inte Trapped in Paradise, det är snarare så att jag inte riktigt känner något för den alls. Det finns lika mycket bra som dåligt. Ingenting är jättebra och intenting är fruktansvärt. Det är en helt okej julfilm helt enkelt. Förutom att det finns så många dumma söner i filmen att jag ibland ville ropa "INTE ALLA SÖNER" är det hela en väldigt oprovocerande upplevelse och ganska trevlig. Den skildrar julen fint och Mädchen Amick är med, så där har vi ännu en Twin Peaks-alumn med kopplingar till Nicolas Cage (jag tror att vi är uppe i fem-sex nu). Nicolas Cage är som vanligt underhållande (kansker mer så än bra), och hans två bröder har båda stunder där jag känner rent hat för dem, men i regel skötte de sig. Det finns ett eller två roliga skämt, men i regel är humorn mest där och varken tillför eller förstör, precis som allting annat i filmen. Jag gillar att nästan alla är så trevliga. Det är skönt att ibland få se en väldigt snäll film också.
...
*host*
...
*host*
Det blir en väldigt kort Cagekalender idag, för ärligt talat finns det inte mer att säga om Trapped in Paradise. Den finns, och jag har väl inte direkt något att anmärka på där.
Hipp hallå kompisar, här är en film.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar