Det är väldigt intressant, det här. Jag vill ofta tro att jag sett absolut alla amerikanska High School-filmer från 80-talet men så kommer en film likt Valley Girl (Det Svarta Fåret i Sverige) och vänder hela min värld upp och ner. Inte mig emot såklart, ty det är en genre jag på många sätt älskar. Det måste sägas att majoriteten av dessa filmer väl ärligt talat är ganska-riktigt dåliga men ändå i nio fall av tio lättsam underhållning som fungerar i nästan alla lägen. Självklart finns det några guldkorn i genren också, som Breakfast Club och Some Kind of Wonderful, men när jag sätter mig ner för att se en film som heter Valley Girl kan jag nog inte förvänta mig något storverk direkt. Inte i vanliga fall åtminstone. Nu är det här dock en ungdomsfilm som innehåller en punk-Nicolas Cage med brösthår format som en majestätisk hök (kanske lite önsketänkande, men det är sjukt underligt format oavsett), så det skulle inte vara fel att förvänta sig ett mästerverk. Och vem vet, kanske blir det en härligt nostalgisk resa för mig som får minnas tillbaka till high school-dagarna med Min Bästa Kompis Nicolas Cage™.
Valley Girl släpptes 1983 och ska tydligen vara löst baserad på Romeo & Julia men jag kände mest när jag såg den att de enda riktiga liknelserna med Shakespeares klassiker var att en ung Nicolas Cage och en tonårstjej blir kära och ingenting annat. Det är ungefär lika rimligt som om jag skulle säga att mitt liv var löst baserad på min bror eftersom att vi har samma föräldrar och bott i samma stad. Nåja, i filmen får vi följa Julie (de kanske menade att det var huvudpersonernas namn som var löst baserade på Romeo & Julia!!! SÅ SMART!!!!!!!!) som en dag får syn på en riktigt het kille på stranden. Denna heta kille är såklart Nicolas Cage eftersom att han av någon anledning även i den här filmen sågs som riktigt snygg och allmänt hunkig. Fast liksom, vem är jag att säga emot det egentligen? Jag är inte gjord av sten, självklart kan även jag se de sensuella flammorna i hans djupa ögon, men "hunkig"? Nja. Intressant nog faller alla Julies vänner över honom i den här scenen för att ytterst plötsligt börja avsky honom ju längre filmen går. Antagligen är det väl på grund av att hans status som punk-Nicolas Cage börjar skina igenom mer och mer, men filmen gör det aldrig speciellt tydligt. Det är mest bara så att de en dag kräver att Julie gör slut med honom om hon vill ha kvar dem som vänner! Vilket dilemma :( :( :(. Vännerna får såklart inte sin vilja igenom och även om Randy (Nicolas Cage) & Julia har några problem på vägen lyckas de ändå lösa alla problem och grupptryck som står i deras väg så att de kan vara tillsammans forever and ever and ever. Nicolas Cage hinner också misshandla hennes temporära pojkvän rätt grovt (men på ett roligt och hjältemodigt sätt!) under skolbalen, så filmen innehåller även en Cage fight för den som vill ha lite action. Slutet är för övrigt rejält stulet från Mandomsprovet så om du gillade det kommer du nog gilla slutet även här, antar jag. På tal om Mandomsprovet förresten: det finns även i Valley Girl en mamma som försöker förföra en oviktig tonåring, så tyvärr alltså inte Nicolas "Dustin Hoffman" Cage. Det här är en kort och helt poänglös sub plot som inte leder någonstans överhuvudtaget, precis som den här meningen.
****
Problemet med den här sortens av run-of-the-mill high school-film är att det inte finns så mycket att säga om den utöver handlingen (och även den går att summera på några få ord egentligen). Precis som i alla andra filmer av slaget innehåller den daterad musik, underlig dans, en del naket, många fester, galet mode, men också någon SOM PÅ FULLASTE ALLVAR SÄGER "TUBULAR"!!!! samt en Nicolas Cage vars hår ser ut att vara en frisyr som lagts på en annan frisyr. Filmen har också ungefär tre låtar den loopar och det är ju... fantastiskt.Trots allt detta är Valley Girl absolut ingen dålig film egentligen, men just det här har jag liksom sett ungefär en miljon gånger tidigare. Den enda riktiga anledningen till varför jag egentligen skriver om den är för att
a) det var filmen där Nicolas Coppola blev Nicolas Cage
b) det var hans första stora filmroll.
Och visst, filmen är väl värd att se bara för hans bisarrt triangulära & triumferande brösthår och det faktum att han antagligen svär i absolut varenda mening (eftersom att han är en cool punk-Nicolas Cage), men resten känns extremt gjort och lär väl också ha varit det redan 1983. Nic själv däremot, han är faktiskt bra även här. Alltså, han är inget Oscarsmaterial eller så, men för att vara hans första stora roll och typen av film är han definitivt godkänd. Filmen är nog 2/5, och det känns ganska rimligt att Pitte-ehhhh, CAGE också ska ha det. Rätt typisk "tidig-film-i-karriären" där ingenting är direkt uselt men ingenting heller är speciellt bra. Han improviserade dock fram den tidlösa repliken "Fuck off, for sure, like totally!" och det ska han ha pluspoäng för.
***
Tänk om den här filmen hade hetat Randy & Julie istället. Hade den varit sämre då? Ja, det hade den faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar