Trettonde December - Con Air (1997)

Jag förstår hur det känns. Det är söndag, veckan har varit lång, inte orkar du väl ändå läsa Cagekalendern idag? Och egentligen, vad kan du missa på att bara hoppa över den en enda gång? Det är okej, du kan stanna här om du vill. Jag dömer dig inte om du inte orkar fortsätta. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis orkar du dig på mer Cage då! För dig som däremot känner att det är en bra idé att fortsätta är det dags att du börjar förbereda dig på...

När jag tänker på mina absoluta favoritfilmer kommer filmer som Se7en, Dead Poets Society, Before Sunrise, Truman Show och Amelie. Som du själv kanske ser är inte Con Air bland dessa filmer. Lite konstigt kanske, men jag har mina skäl. För det första når den inte upp riktigt till denna höga 5/5-kvalitet och för det andra är det här ingen bra film alls. Skådespelarna är oväntat bra och premissen är väl lite småskoj men annars finns det inte supermycket kul att säga. Att Cagen ville göra action direkt efter att ha vunnit en Oscar kan jag köpa, för The Rock var ändå en bra film. Att han däremot skulle följa upp den med en så dålig film som Con Air kan jag inte på något vis i världen förstå utöver en vilja att tjäna mer pengar. 

Antagligen var det en vilja att tjäna mer pengar som låg bakom.

Någonstans mitt i Con Air kommer Nicolas Cages karaktär, Cameron Poe, med den djupa observationen att "Somehow they managed to get every creep and freak in the universe on this one plane." och, tja, det är väl hela filmen det. Nja, kanske inte riktigt. Poe är en tidigare militär av något slag som råkar döda en full man när han ska försvara sin frus heder eller nåt. Sju år senare ska han äntligen få släppas ut från fängelset men tyvärr fraktas han på samma plan som CYRUS THE VIRUS (John Malkovich) och en massa andra tunga skurkar. De ska väl till ett nytt fängelse antar jag, men istället kapar Cyrus planet och så boom: Con Air. Vilken sabla otur för Poe som bara ville få träffa sin familj igen. Kan han stoppa Cyrus och hans andra vänner med dumma smeknamn eller är det här slutet? Nej, självklart inte, men vi kan ju låtsas leva i lite ovisshet åtminstone.

Con Air ska tydligen vara någon form av kultfilm och visst, nog kan jag förstå varför, men den var verkligen ingenting för mig ändå. Jag tycker fortfarande att Nicolas Cage är den mest opassande av actionhjältar och det hjälper inte att han ska ha någon sydstatsaccent men istället bara låter som att någon lokalbedövat hans mun. Varför kan så få inse att Nicolas Cage som låter som Nicolas Cage är bra nog? Det är inte som att han låter speciellt normalt naturligt heller. Hans hår är såklart en till punkt att kryssa av, men du kan ju själv se på bilden att någonting inte står rätt till där. Här har du en härlig gif för att få ännu mer av det in action. I övrigt har väl andra karaktärer passande roller, men det är lite konstigt att hans cellkompis är någon sorts ädel hjälte i filmen men ändå ska vara fängslad längre än Poe som faktiskt dödat någon. Sen är det något konstigt med Steve Buscemis karaktär Garland Greene också. Han ska vara någon notorisk seriemördare men i filmen blir han mest galen comic relief och jag vet inte om den sortens karaktär riktigt passar för det. Men jag vet inte, det är en underlig film på det stora hela och det tror jag nog att alla inblandade visste på förhand. Con Air är fullt medveten om hur galen och dum den är och det ska den faktiskt ha plus för. Många filmer inom denna sorts dussinaction skulle göra allting i filmen helt allvarligt men det är rätt tydligt att det här är en film som bara vill ta dig på en lättsam actionresa där ganska precis vad som helst kan hända. Tyvärr blir det både filmens största styrka men också svaghet. Det blir som för mycket av allt bara och med en speltid på 115 minuter hinner jag någonstans i mitten tröttna på all action eftersom att den är just så extremt over the top heeeeela tiden. Den rycker upp sig lite mot slutet men inte nog mycket.

Självklart är det roligt när Cyrus tha Viruzzzz ska döda någon som står i bensin och slänger ut ett vädjande "Cy..." men Cyrus bara svarar "onara" och tänder eld på honom!!!! Det här antagligen en av de bästa scenerna i någon film någonsin, men tyvärr är dessa extrema action one liners är lite för få och far between och till största del är det mest explosioner (fler än i The Rock!!!!) och massor av ointressanta flygplan som tar skada. Ibland kommer Nicolas Cage in och är denna hjälte bland alla brottslingar. Han har en mjukiskanin som han ska ge till sin dotter också (för allt det här sker också på hennes födelsedag!!!) men denna sub plot kan nog sammanfattas med den här scenen. Den kan också sammanfatta hur sjukt mycket de flesta skådespelarna spelar över.

Con Air har sina roliga stunder och John Malkovich är en bra skurk, men det blir bara för mycket av absolut allt. Jag kan absolut se varför folk gillar den men för mig blir det bara som att se alla actionfilmer någonsin i en enda film och på något vis klarar jag inte av den överbelastningen. Den har utan tvekan mång-a underhållande stunder och dialogen är usel men kul så helt taskig är den inte, men väldigt halvtaskig. 2/5, men du borde nog se den själv istället för att bara lyssna på mig. Det är sannerligen en actionfilm extremt lik men ändå helt olik alla andra på något paradoxalt vis. Kanske främst för att få se Nicolas Cage bli skjuten i armen och bara gå fram mot mannen med pistolen och slå ner honom utan att alls reagera på den rimligtvis ohyggliga smärtan.

***

Ja just det, vem här minns Bryan Adams klassiker (och tillika filmlåt faktiskt. Den skrevs för fantastiska Robin Hood: Prince of Thieves) Everything I do (I do it for you)? Jag vet inte om det är jag som bara önskelyssnar, men den här filmen har en låt som ganska tydligt stulit totalt från den, How do I live, men den här låten är alltså sämre. Hur kan man ens göra en sämre version av den? Medan Bryan Adams vann en Oscar fick den här dock nöja sig med en simpel nominering. 

***