Jag var och såg den sista Hunger Games-filmen innan jag såg Deadfall igår, och jag kunde inte hjälpa känna hur mycket skönare det var att se en bra film med Donald Sutherland och Jennifer Lawrence än en till usel med Nicolas Cage. För nej, chockerande nog kommer jag inte prata om någon bra film idag heller. Jag är fullt medveten om att en films allmänna kvalitet är helt subjektiv och alla får tycka olika men jag kan faktiskt inte förstå hur någon, på något vis skulle kunna gilla Deadfall. Det finns bara inte på kartan. Den är för övrigt regisserad av Nicolas Cages bror Christopher Coppola (kollar man olika Internetforum vill många dock få det till att de är kusiner, underligt nog) vilket är intressant i sig. Han har också gjort klassiker som Dracula's Widow och Big Bad Voodoo Mamma, två filmer som rent titelmässigt båda skulle kunna vara porr. På tal om porr förresten, om du på IMDB kollar relaterade filmer är Zandalee bland dem. Det säger nog en del om Deadfalls kvaliteter. Wow, där tappade jag fokus mer än någonsin förr. Låt oss snacka film!
Deadfall kan ses som noir på en D-nivå. Inte B, inte C, utan D. Huvudperson är Joe Donan (Michael Biehn, även känd som Kyle Reese i Terminator), en bedragare och småtjuv som i slutet av sin blåsning (the Sting, som man så fint kan säga på engelska) råkar döda sin pappa (James Colburn). Med sina sista ord ber pappan John att stjäla tillbaka någonting som hans bror, Lou (Även han James Colburn, för det här är en sån film). Tråkigt nog är Lou både bedragare som storskurk, så det blir inte lätt för Joe!!! Joe börjar jobba för Lou, men Lous högra hand, Nicolas Cage, tycker inte om Joe och jobbar hårt med att få honom dödad på jobbet, samtidigt som han sniffar lim och gör diverse saker som bara en överspelande man skulle kunna. Tyvärr blir han totalblåst av ungefär alla (typ, det känns planerat men hela händelseförloppet är en ren slump) och slutar sorgligt nog sitt liv med att bli friterad (för övrigt en obehagligt våldsam scen som inte alls passar in i resten av filmen). Du kanske tänker "friterad? Haha, häftigt slang för mördad, Jesper. ELLER INTE!!!!", men när jag säger friterad menar jag verkligen friterad. Flottyr, ca 180°C, varmt som bara satan. Ska jag vara helt ärlig zonade jag ut en aning efter det och den sista halvtimmen minns jag mest att Charlie Sheen dök upp lite från ingenstans och spelade biljard med Joe, samt att Joes pappa levde hela tiden och allt var en enda stor bluff! Förutom Nicolas Cage då, han dog faktiskt i den där fritösen. Det var verkligen ingen bluff :(. Det är kanske en halvtimme kvar efter att han dött om någon undrar, men den går så fruktansvärt långsamt att jag antagligen inte kan ha missat någonting speciellt viktigt. Den slutar på en karusell, så mycket vet jag åtminstone. 1/5, och hade jag sett den mer koncentrerat mot slutet hade nog Deadfall fått lägre än så. Den dör totalt utan Nicolas.
Det finns absolut ingen anledning till att se Deadfall. Eller, det är vad jag skulle sagt om det inte varit för timmen med Nicolas Cage. Jag vet av erfarenhet att han är en bra skådespelare, men Nic behöver verkligen en bra regissör som kan tygla honom. Christopher Coppola är hans mer oerfarna bror och det var inte det optimala regissörsvalet. Vampire's Kiss var megaspel på hög nivå, men jag vill ändå tro att det fanns en metod i galenskapen. I Deadfall vet jag inte vad som hände. Det är inte samma sorts överspel som tidigare. Ännu en gång tänjer han på gränserna, men på något sätt ännu mer än någonsin förr. Det här är inte ett megaspel längre, det har övergått i ultraspel. När resten av filmen är så himla allvarlig är det konstigt att N-Cage får ränna runt på det vis han gör så länge utan att någon riktigt reagerar på det. Det blir inte bättre av att hans karaktär, Eddie, också är en sån där cool typ som har solglasögon inomhus och med en frisyr (spoiler alert - det är en peruk) som kan liknas vid en casual Hitler. Och sättet han pratar på - vad är grejen med det?! Det är som att han aldrig öppnar munnen när han pratar! Under den ganska korta tiden han ändå är med i filmen lyckas han också visa prov på absolut alla känslor known to man, plus några nya jag inte ens visste existerade, och tänk - han lyckas superultramegaspela fram ALLA. Han är så fruktansvärt dålig i Deadfall, men jag har nog aldrig i hela mitt liv varit med om en mer underhållande insats från någon skådespelare.
AHHHHHHHHHHHHHHHHHH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar