Tjugoförsta December - National Treasure (2004)

Alltså jag vet inte. Jag har bara ingen inspiration att skriva idag. Det är inte så att det inte finns mycket att skriva om filmen, men jag vet inte om det är för att jag har skrivit om Nicolas Cage 22 dagar i rad nu, eller om jag bara har en dålig dag. I vilket fall är det inte ett sätt man egentligen ska börja sitt inlägg på om man vill bygga upp några förväntningar för sina läsare. Gjort är dock som bekant gjort, så förbered er på ett dåligt inslag i den annars så hundraprocentiga Cagekalendern. Eller bra, jag vet faktiskt inte. Det här kan lika gärna vara kalenderns höjdpunkt. Antagligen inte.

*** 

Tänk dig att du tar Indiana Jones och Da Vinci-koden och låter dem para sig. Resultatet av detta skulle antagligen bli att de födde fram National Treasure. Jag vet inte riktigt hur Nicolas Cage blev del av allt detta, men nog är han där alltid. Oj, som han är där. Det är lite konstigt att se honom i den här typen av supernormala matiné för hela familjen, men nu är det så verkligheten ser ut. Idag kan National Treasure mycket väl te sig som en någorlunda konstig film att den alls existerar, men 2004 var den faktiskt ganska rätt i tiden. Da Vinci-koden var riktigt på tapeten och hade inte fått någon egen film än, samtidigt som Pirates of the Caribbean hade gett storslagna matinéfilmer ett uppsving. Det är såklart ändå en konstig liten film om att stjäla självständighetsförklaringen för att hitta en stor skatt, men det får vi leva med.

Tempelriddarnas skatt är mytomspunnen, men också antagligen inte verklig. Självklart finns det dock en viss man med dåligt hår som inte skulle hålla med om detta. En äventyrare och arkeolog, Ben "Indiana "Nicolas Cage" Jones" Gates, söker efter den legendariska skatten, precis som tidigare generationer av hans familj gjort. Trots att hans pappa är Jon Voight och hans farfar Christopher Plummer är det dock Nicolas Cage som lyckas komma närmast och det är ju helt sjukt. Tyvärr blir han förrådd av sin finansiär, Ian Howe (Sean Bean), som efter att ha fått veta att kartan till skatten finns på baksidan av USA:s självständighetsförklaring lämanr Gates och hans irriterande sidekick att dö mitt i det Arktis de befinner sig i. Ett problem skulle vissa säga, men Nicolas Cage väljer att överleva detta och tar sig tillbaka till USA för att stjäla the declaration innan Ian. Mest för att den antagligen skulle förstöras om Ian skulle få händerna på den, men säkert också för att Nic väldigt gärna vill ha den där skatten som kartan leder till för sig själv. Efter att ha träffat sitt gäng och lyssnat på Wars Low Rider kommer han upp med en plan. MEN SKA DET GÅ?!?!?!?!?!?!

National Treasure är så fruktansvärt dum. Du förstår nog det själv men det måste sägas. Jag tror till och med jag säger det igen: National Treasure är fruktansvärt dum. Bara själva konceptet att stjäla självständighetsförklaringen för att hitta en karta som leder till en legendarisk skatt är ju heeeelt galet. Sen lägger vi till att den innehåller en Cage med samma slutledningsförmåga som Adam West i gamla Batman-serien från 1966-68 och en tur som inte går att jämföra med någonting annat, någonsin. Det dummaste är nog däremot att Diane Krüger skulle bli kär i Nicolas Cage. Inget illa mot honom, men nej. Nej, nej, nej, nej, nej. 

Någonting jag däremot måste säga om National Treasure är att den inte är dålig. Jag menar, en dum film i Cagekalendern är inte direkt någonting nytt. En välgjord film med bra skådespelare och som ändå har ett tydligt mål hela vägen utan att falla sönder någonstans på vägen är däremot inte någonting vi stöter på varje dag. Allt detta har National Treasure, plus ett trevligt underhållningsvärde. Den kommer inte set your world on fire om jag säger så, men den är ett rätt härligt tidsfördriv. Någonting jag däremot verkligen ogillar är Nicolas Cages sidekick. Jag kommer inte ens ihåg vad han heter (och jag vägrar kolla upp det), men jag tänker bara hatiska tankar så fort han är i bild och får någonting sagt. Alla andra är minst okej karaktärer men så kommer han in och solkar ner absolut allting han tar i. Nicolas Cage blir sämre av att vara i samma scener som honom. Jag vidhåller att National Treasure inte är dålig, men han är usel. Han är nog till och med sämre än usel. Han är bara ren, negativ energi i mitt liv. 1/5. Till honom alltså. Filmen är rätt 3/5. Väldigt underhållande och trevlig resa med Nicolas Cage och (några) av hans vänner. 

En rätt fun fact är ju att alla hjältar i filmen använder Google och skurkarna Yahoo! vilket jag faktiskt skulle tro stämmer ganska överens med verkligheten.

Men hur är han då, Cage? Tja, det här är en av många moderna roller där Nicolas Cage antagligen hade kunnat bli utbytt mot vem som helst. Det här är inte ens film som kräver svårt skådespel, faktum är att den knappt kräver något skådespel alls. Han gör det väl bra och han får väldigt lite rum för extremt överspel, men nog känns det väl inte som att han egentligen borde spelat the leading man i en film som denna? Jag snackar helt utseendemässigt nu såklart, för hans skådespel är det inget fel på. Omoraliskt och ytligt av mig såklart. Förlåt :(.