Alltså se bara den här bilden och häpna över hur bra Nicolas Cage ändå kan se ut när han bara försöker. Jag kan ana att han skulle vilja TURN BACK TIME för att få se ut så igen. Haha, ett lite subtilt skämt för alla er där ute. Kan ni förresten ana att Nic bara var 23 år gammal här? Förlåt, jag menar såklart: kan ni BELIEVE att han bara är 23 år gammal? Haha saaaaaatan, den här obskyra referenshumorn är nästan för smart för mig och det är ändå jag som skriver den(!!!!!!!!)!!!!!!!
På tal om humor förresten: jag ska erkänna att jag genom åren av Pitt- och Cagekalendern kanske försökt satsa lite mer på att vara någorlunda rolig än skriva en perfekt recension, men jag har ändå gjort en del research inför idag och läst recensioner av andra. Även om jag inte kan lova att jag kommer skriva något perfekt som alla kommer gilla idag vill jag ändå tro att jag kommer vara bättre än den här recensionen:
This movie isn't intended for kids at all. It has some nice messages, and a good ending, and everybody finds love and everything. But oh my gosh, all the other stuff that goes on in there! The whole thing has a bunch of cheating going on, some strong language, and heavy kissing. A man grabs a woman, lifts her in the air, and yells "son of a b***!" as he is walking. The woman asks where they are going, and he says to the bedroom. She then said, "take me, I don't care!" He lays her on the bed, and then all you can see is her moaning with obvious pleasure. Nothing is shown. Later in the movie she is about to break up with him, because she is engaged to his brother, and he tells her to get in his bed. For obvious reasons. She breaks up with her fiancée and marries his brother two days later. So, definitely not great role models. There was no violence, not a lot of swearing, almost no money, and some drinking, but only normal.Almost no money? Va? Hur skulle pengar på film ens vara något att klaga på? Jaja, folk får väl tycka som de vill. Men just det, jag ska ju skriva om Moonstruck själv, inte såga vad någon annan skriver om den. Man skulle kunna säga att jag förlorade min TRAIN OF THOUGHT där för en sekund.
***
Moonstruck (Mångalen) hade premiär en vacker kväll 1987. Alla vann Oscars, filmen blev en semiklassiker bland romantiska komedier och som du kanske kan ana genom mina otroligt bra skämt är det Cher som spelar filmens huvudroll (du hade kanske inte kunnat ana just att hon spelade huvudrollen, men förhopningsvis att hon åtminstone hade någonting att göra med filmen). Tyvärr handlar den inte om henne och Nicolas Cage som varulvar, vilket jag hoppades på när jag läste titeln, men det här är en rätt härlig film ändå. Cher spelar Loretta Castorini som ska gifta sig med sin astråkiga pojkvän Johnny Camareri lite bara för sakens skull. När Johnny måste åka till Sicilien för att var med sin döende mor ber han Loretta att bjuda in hans fjärmade bror Ronny. Ronny, även känd som Nicolas Cage, har tyvärr undvikit Johnny sedan en olycka fem år tidigare där han förlorade sin ena hand. Trots sin enorma bitterhet mot sin bror och livet i största allmänhet blir han dock förälskad i Loretta och känslorna besvaras <3! Det här kan tyckas vara ett problem, men YOU BETTER SIT DOWN KIDS, för nu ska jag berätta för er om hur en film med massor av konflikt ändå är väldigt konfliktfri, plus lite annat.
Det är lätt att på förhand döma ut Moonstruck som en simpel komedi om italiensk-amerikaner (vilket det bland annat också är) men den har så många fler lager än så. Trots att filmen praktiskt taget inte innehåller några skämt överhuvudtaget lyckas den ändå vara otroligt rolig och dessutom lyckas ha flera riktigt fina stunder, även om riktig drama (som ändå förekommer någon enstaka gång) inte riktigt håller lika väl. Det som gör filmen så fantastiskt rolig - och jag förväntar mig att det här är medvetet för annars är det här egentligen en rätt usel film - är hur alla utom Loretta och hennes familjemedlemmar är så extremt överdrivet dramatiska hela tiden och, framförallt Nicolas "Ronny" Cage. Antagligen den bästa scenen i hela filmen är när Ronny och Loretta träffas för första gången och han bara flippar ut totalt, eller när de är hemma hos honom och han plötsligt slår sönder ett bord och säger att han älskar henne. Båda scenerna låter hemska och tragiska när jag skriver om dem såhär rakt upp och ner, men jag lovar att inom filmens kontext är de otroliga, och det mycket tack vare vår vän Nic. Och på tal om Nic, Både Cher och Olympia Dukakis (som spelar Lorettas mamma) vann Oscars, och Vincent Gardenia nominerades för ännu en och alla tre förtjänar det. Jag har bara en enda fråga: hur i hela fridens namn kunde inte Nicolas Cage ens få någon nominering här? Han är ju fantastisk som Ronny! Hans komiska timing och superbt kontrollerade överspel är helt perfekt för den karaktär han spelar. Han har stått för en del tveksamma insatser så här långt i kalenderns historia och han kommer att stå för ännu fler, men just här, just i den här filmen är han och hans insats odödlig. Gud, jag känner mig ALIVE AGAIN bara av att få se en så bra film i Cagekalendern.
Utöver sin humor, Cage och Cher är Moonstruck mest bara en väldigt trivsam film att titta på. Visst, alla är otrogna och har diverse problem att ta itu med, men det är som att dessa problem bara löser sig på någon sekund i slutet. Det är i regel inte en bra idé att göra på det här viset, och till stor del fungerar det heller inte riktigt i Moonstruck eftersom att filmen då känns något ofärdig, men det bidrar ju till den mysiga stämningen och överdrivna humordramat (och det är faktiskt roligt hur ingen tar situationerna riktigt på allvar) så kanske att det var helt medvetet. Framförallt när Johnny kommer hem till Loretta och Ronny är där med henne är en fantastiskt trevlig scen. Inget drama alls, bara otrolig tur och underliga människor. Hon bara I FOUND SOMEONE, och det accepterar han direkt. Det är så sällan man får se en så trivsam och dramafri film som denna, och bara för den sakens skull hade det här varit en väldigt minnesvärd film. Lägg till humorn, skådespeleriet och mycket trevlig musik så har du en riktigt bra film och för den som vill se en trevlig komedi men inte är intresserad av något så offbeat som Raising Arizona rekommenderar jag den här helhjärtat. 4/5.
Guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar