Ja, hörrni, ibland är det faktiskt rätt kul att se dåliga filmer med en underlig Nicolas Cage. Efter ett tag blir det dock rätt tröttsamt så det är rätt skönt att dagens film är extremt normal. Den är nämligen så basic som en romantisk komedi, och en väldigt standard sådan. Innan jag började med kalendern hade jag aldrig någonsin hört talas om den och den enda anledningen till varför jag egentligen skriver om den är på grund av dess otroliga svenska titel Polis Ger Servitris 2 Miljoner Dollar i Dricks. Med en så lång och ogenomtänkt titel var jag ju tvungen att uppmärksamma den, eller hur? Bridget Fonda är med i den också, och med tanke på att hon inte gjort någon film sedan 2002 är det i sig nog för att göra It Could Happen to You lite intressant. Hon är också gift med Danny Elfman och det är väl dagens mest bisarra kuriosa.
It Could Happen to You är en härlig historia om att bli rik och kär i Nicolas Cage, vilket som av en slump är slående likt mina drömmar den senaste tiden. Nicolas är (han spelar inte ens, han ÄR) polisen Charlie Lang och Bridget servitrisen Yvonne Biasi. Han är fast i ett förhållande med en kvinna han gifte sig med på tok för ung och hon har satts i personlig konkurs efter att hennes man spenderat alla deras pengar och sedan lämnat henne. De träffas en dag när Nic äter på den diner hon jobbar på men eftersom att han inte har pengar nog att ge henne någon dricks lovar han henne att komma tillbaka dagen efter med antingen hälften av vad han kunde tänkas vinna på lotto den kvällen eller med drickspengarna. När han sedan också vinner $4 000 000 hamnar han i lite klammer med sin (förståeligt) missnöjda fru som gärna ser att de behåller allting själva. Eftersom att Nicolas Cage är synonymt med helgon ger han ändå hälften till Yvonne istället och sedan går de båda på varsitt filantropiskt äventyr, men är pengar verkligen bara en bra sak? Tja, enligt filmen är det nog faktiskt det. Pengar och kärlek, och så är det ju i verkligheten också. Det här är en otroligt basic premiss och det är inte som att It Could Happen to You bryter någon ny mark i genren. Alla skådespelare gör ett bra jobb sett till materialet och filmen försöker inte vara mer än vad den är, vilket inte direkt kan sägas om alla Cage-filmer så här långt. Jag har svårt för till exempel Nics fru och att speltiden på nästan två timmar är lite för mycket, men annars är det här en väldigt trevlig film. Det ska sägas dock att en films kvaliteter kan bygga mycket på vad man har sett innan och med tanke på att jag såg Deadfall och Zandalee de två föregående dagarna kan det mycket väl vara så att jag upplever den här som bättre än vad jag vanligtvis skulle tycka, men samtidigt vet jag inte. Även mer lättsamma filmer som inte försöker förändra världen har en plats i mitt hjärta och även om It Could Happen to You antagligen inte kommer bli den mest ihågkomna filmen under kalenderns gång och ett av de minst lästa inläggen hade den ändå sin charm. och hade väldigt få tråkiga stunder 3/5 skulle jag säga, men kanske att den varit 2/5 om situationen varit en annan. Det är kul med lite eskapistisk lättsamhet ibland.
Nicolas är faktiskt bra idag, slutligen. Man skulle kunna argumentera för att han var bra i till exempel Deadfall och att han på ett briljant vis spelade galen, men till och med om så varit fallet vill jag påstå att han spelade över till minst 1000%. Däremot, och detta har jag sagt förr, om han har en tydligt definierad karaktär och en regissör som vet att tygla honom så kan han faktiskt stå för väldigt bra insatser. Jag skulle till och med vilja påstå att han har en väldigt bred skådespelartalang som kan sträcka sig mellan mer reserverat till det extrema överspel vi sett tidigare. Här är han någonstans mittemellan vilket passar perfekt för filmen. Det är klart att det inte är något avancerat och högklassigt skådespeleri som krävs för att kunna spela rollen väl, men han utför sitt jobb väl. Han lyckas till och med bra med att vara något romantisk och samspelet med Bridget Fonda är väldigt bra. Hon är egentligen bättre än vad han är och dessutom en tiofaldigt mycket vackrare människa (åtminstone 1994), men tack vare deras gemensamma skådespeleri känns deras romans trovärdig. Trots att Nic har ungefär lika mycket karisma som ett dött djur (ungefär vad hans hår också ser ut att vara gjort av i den här filmen, f ö) och trötta ögon fulla av smärta är det ju faktiskt i dessa mer romantiska roller som han verkar trivas och fungera bäst i. Det är rätt otroligt att det faktiskt var någonting jag skulle få skriva under den här kalenderns gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar