19 december. Det är hela fem dagar kvar till julafton nu, men jag har valt att ge er en julklapp redan nu i form av hela två (2!) Nicolas Cage i en och samma film!!! Adaptation släpptes 2002 och skrevs av Charlie Kaufman som också är filmens huvudperson, spelad av vår Nic. Kaufman blev 1999 känd för att stå för manuset till Being John Malkovich (I Huvudet på John Malkovich). Jag vill påstå att det är en galet överskattad film, men den visar på vilken säregen manusförfattare vi har att göra med här, och Adaptation är även den synnerligen speciell. Bara att den är skriven tillsammans med Charlies helt fiktiva tvillingbror Donald (spelad i filmen av Nicolas Coppola) och i eftertexterna hedrar hans minne säger en del om det. Men är filmen också bra i all dess excentriska charm? Ja, det skulle jag nog vilja påstå. I vanliga fall skulle jag säga att metahumor (som ändå är en rätt stor del av Adaptation) är någonting av och för världens tråkigaste människor som vill vara lite häftiga och smarta, men här fungerar det faktiskt.
Adaptation är en intressant historia att följa, för den är så extremt självmedveten och meta att den nästan helt saknar någon motsvarighet överhuvudtaget. Filmen handlar om den verkliga (fast kraftigt överdrivna) händelsen när Charlie Kaufman skulle adaptera Susan Orleans bok The Orchid Thief (filmen säger till och med att den är baserad på boken i förtexterna) till filmmanus och drabbades av en rätt rejäl skrivtorka. Det låter ju inte så avancerat, eller hur? Kanske något ovanligt att göra en film på temat, men ganska rakt på ändå. Det blir lite underligt av att Donald är med och blir Charlies motsats i hur positiv och mainstream han är, men annars är filmen rätt rakt på med vad den vill. Fram till sista akten. Genom hela filmen får vi följa både Charlie och Susan Orlean (Meryl Streep) i olika skeden - han när han ska göra manus av henne bok och hon när hon skaffar material för att skriva om den. Ungefär ingenting av vad de gör i filmen är vad som egentligen hände i verkligheten, men det går ändå att köpa bådas handlingar. Det här är också under delen av filmen där Charlie är som mest insyltad i att skriva någonting unikt och det påminner sannerligen om lite annat. När han sedan mot sista tredjedelen av filmen inte vet alls vad han ska skriva går han däremot på en manuskurs som Donald (vars manus är extremt standard och dumt enligt Charlie) tipsat om. Ungefär allting som läraren säger där är extremt standard (inga voice-overs, ingen deus ex-machina, bra slut etc.) men efter det börjar filmen istället följa det han varnar för och blir på ett underligt plan både fantastiskt och uselt skriven på en och samma gång. Från att ha gått från en mycket nischad film om att göra film av bok blir den nu en väldigt typisk "Hollywood-produktion" (ett hemskt uttryck använt av okunniga människor för den här mallenliga typen av film, f ö). Jag kan tänka mig att många som ser Adaptation blir rejält avskräckta av den här otroliga vändningen till någonting mer traditionellt, men jag tyckte att det var fantastiskt smart gjort, om än något förutsägbart. Min favoritscen ur filmen var dock någonstans i början när Charlie ska försöka få inspiration till att skriva genom att lyssna på Wars Low Rider med sina vänner (som sedan inte dyker upp i någon annan scen i hela filmen). Otroligt smart scen.
Egentligen bryter Adaptation ungefär alla skrivregler som finns genom hela filmen, men det på ett relativt subtilt vis. En stor del kändes det som att filmen fanns till för att Charlie Kaufman var en väldigt elitistisk manusförfattare som såg ner på de flesta andra, men mot slutet känner jag mer och mer att den var en hyllning till skrivkonsten i stort. Det finns egentligen inget rätt eller fel sätt att skriva på så länge du gör det... ditt eget, i brist på bättre uttryck. Det är en väldigt betryggande känsla för mig, för Cagekalendern följer väl inte direkt någon riktig formel för vad någon skulle kalla mästerligt skrivande. Men jag vill ändå påstå att jag är både bra på och gillar att skriva, även om jag började meningen med ett "men" och varje Cageinlägg definitivt innehåller mer än ett slarvfel om jag säger så. Meningarna blir också ofta galet långa. Och styckeindelning, glömmer jag bort vad det är ibland eller? Haha, men det är ju inte mig jag ska recensera idag så låt oss återgå till filmen! (Jag är ganska 2/5)
Hela Adaptation blir som ett kärleksbrev till skrivandet och alla former av det, och det är främst av den anledningen jag gillade den så mycket som jag gjorde. Som film betraktat är den också väldigt bra, men det var budskapet (som jag tolkade det) jag fastnade för mest. Har Adaptation brister? Ja, det är klart. Ingen film är väl perfekt till 100% och jag skulle inte säga att det här direkt är någon av mina favoritfilmer, men dessa brister är så små och få att många antagligen inte ens skulle tänka på dem. Det enda som stoppar den från en klar 5/5 är väl att många av de aspekter den gör bra skulle kunna vara ännu bättre. Ändå en av de smartaste filmer jag sett, 4/5. Många strålande skådespelarinsatser också.
MEN NICOLAS CAGE DÅ? Jo, ska ni veta, han är fantastiskt bra i Adaptation. Till en början kändes det lite konstigt att se honom (och honom) och hans frisyr gjord av könshår, men efter ett tag slutade jag tänka på det och istället fokusera på hur bra han skådespelade. Jag tänkte inte ens längre på att det var Nicolas Cage jag såg utan på karaktären han spelade, vilket inte är vanligt i hans fall. Både som Charlie och Donald briljerar han och även om båda två ser exakt likadana ut lyckas de ändå kännas som två helt olika personer och det kräver definitivt sin skådespelare för att lyckas med. Han nominerades också till en Oscar för sin insats men Adrien Brody vann den för sin roll i pianisten, vilket jag väl inte kan klaga på. Det var många bra insatser det året helt enkelt och Nicolas Cage hörde till dem. Sedan Adaptation har han visserligen inte direkt nominerats för stora priser eller ens varit med i så många bra filmer, men den och Leaving Las Vegas visade om inte annat att han faktiskt kan skådespela bra när han verkligen vill. Han spelar inte ens över.
Den här filmen finns på riktigt, om någon oroar sig efter igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar